Martorn

Martorn liknar mest en tistel, men hör till en annan växtfamilj. Det finns 26 arter av martorn i Europa, främst i Medelhavsområdet. Endast en, Eryngium Maritimum, är vildväxande i Sverige och förekommer sparsamt på sandstränder vid havet, från Bohuslän till Gotland och Öland. Den är fridlyst. Martorn har förmågan att förökas med rotsticklingar, det vill säga växten kan bilda nya skott från sovande ögon på rötterna. En avsliten rotstump kan alltså följa med när en uppdragen båt skjuts ut från en strand och sedan skavas av på nästa strand och rota sig där.

Första fynduppgift är från år 1741 då Linné hittade arten på Ölands västkust "wid Byrums sand ofwan för Horns Ladugård, på Hafsstranden", en sandstrand intill järnåldersboplatser. På fastlandet finns martorn till exempel på Skånes ostkust vid Stenshuvuds fornlämningar. Däremot verkar den ha försvunnit från Blekinge där den tidigare funnits på Listerlandet nedanför Ysanes brons- och järnåldersboplatser. Gotländska västkustens enda lilla bestånd av martorn finns omedelbart norr om Kronvalls fiskeläge nära Pavikens vikingahamn. På öns östra kust hittar vi martorn exempelvis på stranden vid två vikingatida handelsplatser, nämligen vid Vitvär intill Kaupungs i Ardre samt norr om Sysneudd nära Kaupungs i Östergarn. Växten finns även på Gotska Sandön.

Jag är sannolikt inte den förste som kopplar ihop förekomsten av martorn med forntida hamnar, men jag har inte hittat något skrivet därom. Känner någon till något om detta?

 

Upp