Ortnamn

Ljugarn - den kala/ljusa grusholmen. Förleden lju- hör sannolikt till stammen ljus, i en betydelse 'glänta, öppen terräng' eller liknande. Ändelsen -garn används bland annat som benämning på en grusholme. (Att Lotsbacken är en ofruktsam grusbacke kan jag, som försökt gräva och få något att växa där, sannerligen intyga. Dessutom består gruset av idel vita stenar.) Det intressanta med denna namntolkning är dock att platsen i så fall borde ha varit namngiven redan på järnåldern, då Ljugarns yttersta udde fortfarande var en ö.
En sentida teori länkar ortnamnet till fågeln gravand. Gravänder kallas ljaugäss på gotländska.

Alskog - hednisk kultplats. Förleden al- förefaller vara ett ord knutet till hednisk kult, ungefär som offerplatser kallas vi.
P A Säve hade dock en annan förklaring: "I forna tiders ofta inträffade nödår måste aldar (ekollon) begagnas till bröd, stundom enbart: det var väl bittert, men stark föda. – Två socknar samt talrika gårdar äro namnar med detta Gotlands stoltaste träd; kanske också Al-skog eller Aldskog, nämligen av alde = ollon."

Ardre - jordstycken som tagits upp med hjälp av årder (gammal, enklare plog), på äldre gotländska ardr. Socknen hette Ardrum på 1300-talet.

Kaupung - handelsplats. Kaup- går tillbaka på ordet kaupe, 'köpa, köpman'. Jämför kaupung med det fastländska ordet köping.

Folhammar - grusudden som gömmer. Hammar betyder 'grusudde'. Förleden fol- är gammal och svårtolkad, kan eventuellt härledas till fola (isländska fela) i betydelsen 'dölja, gömma'. Möjligen kan grusudden ha dolt mynningen till ett vattendrag som varit farbart en bit inåt landet under brons- och järnåldern. Flera fol-platser har fornlämningar.

Vitvärs fiskeläge - Videfars' fiskeläge. Videfarsvik, viken för "de som färdas vida", är viken cirka 200 meter norr om fiskeläget.

 

Upp