Episoder
Haveri i hamnen
Havet, hamnen och sjöfarten gav ständigt
upphov till upplevelser och vardagsdramatik för Ljugarns befolkning. Här följer
några händelser från hösten 1909, så som lotsdottern Olivia Garnström
beskriver dem i brev till sin lillebror Niklas, som då var ljungman till sjöss.
Senare blev Niklas givetvis lots på Ljugarn.
"20 september 1909.
....... Natten mellan söndag och
måndag strandade ångfartyget 'Karin' från Höganäs på Storholmsrevet.
Hon kom från Petersburg med linfrökakor och stod med 12 fot vatten akter o
för. Igår kom hon af igen med egen hjälp, vid middagstiden, sedan
50 ton linfrökakor kastats
över bord. Hon var lite läck, men fortsatte emellertid resan söderut.
Idag har ångfartyget 'Poseidon' kommit hit för att taga den af grundet. De
äro ute härifrån idag för att fiska upp kakor ....."
Lite senare på hösten börjar stormarna piska
havet, vågorna sköljer mot Nybroen och man förstår att Ljugarns hamn inte
är den mest idealiska.
"16 november 1909.
..... Så har det varit stort
haveri i hamn. 'Svea', kapten Pettersson, från Wisby ankom här i början
af förra veckan och lastade korn för Degermans räkning i Norrköping. Hon
blef färdig till avgång på tisdagskväll och lasten försäkrades. Hon
kvarlåg emellertid över natten. Det blåste hårt i sydvästen, men ej värre
än att 'Gute' låg på utsidan av bron och lotsförmannen gick nattvakt på
bron. På morgonen varsnade besättningen att 'Svea' sjönk hastigt. De
skulle då pejla pumpen. Då hade hon 2 1/2 fot vatten i rummet. Hon hade
legat och skaft emot bron så att hon skaft hål i sidan en fot under
vattenlinjen. En bult i bron hade begivit sig ut ett litet stycke och slagit
ett väldigt hål i sidan. Hon hade skaft på följare och allt möjligt så
att det var märken på bron. Det blev ett väldigt arbete att pumpa henne läns
och få något i hålet. Därefter måste lasten lossas både dag och natt.
Omkring 200 säckar sjöskadat korn skall säljas i morgon. Resten skall 'Örnen'
hit efter. 'Svea' afgick igår till Slite för att gå till varfs. Så kan
det gå när man ej ser upp. 'Svea' är ej försäkrad. ....."
Incidenten i hamnen hade kunnat förhindras om
'Svea' haft en kompletterande förtöjning på sjösidan, lovartsidan – en förtöjning,
som spjärnade emot när vind och vågor ville trycka upp fartyget mot kajen.
En sådan förtöjningspunkt skulle kunna arrangeras med en stenkista, det
vill säga ett fackverk av stockar som bogseras ut några tiotal meter från
kajen och fylls med tunga stenar tills det står stadigt på botten. Detta
grunnade säkert ljugarnsgubbarna på under vårvintern, för den sista maj
efterföljande år, 1910, kunde Olivia berätta
"... De har börjat bygga på
brokistan åtta dagar i måndags. Adolf Levander, Karl dito, Oskar
Klintenberg, Gunnar Östergren och Wiktor Dahlgren arbetar där ...."
och två veckor senare
"... Stenkistan är utsatt på
sitt ställe vid bron och är nu färdig."
Stenkistan,
till höger på bilden, fanns kvar ännu på 1960-talet. Ytterligare två
likartade förtöjningspunkter tillkom på 1920-talet och blev då, liksom
bron, gjutna i betong. En av dessa låg i höjd med Nybrons yttre ände, den
andra mellan stenkistan och stranden. Samtliga är nu borta eller täckta av fyllnadsmassor.
