*
Ont om tid har jag gott om!
Material finns och en vacker dag kommer jag nog att få till
något läsvärt
på den här sidan också.
Under insamling av material för de övriga sidorna har jag
dock förundrats över :
-
Att så många av uddens även
större trähus har blivit flyttade till nuvarade lägen. Cirka
20%. Återbruk av hus var tydligen vanligt, men det måste bokstavligen ha
varit ett hästjobb att flytta dem med den tidens hjälpmedel.
-
Att barnkullarna (på gotländskt
maner) ofta var små, men jag var dock förvånad att finna så pass
många fosterbarn i ljugarnsfamiljerna i början på 1900-talet.
Inte sällan härstammade dessa barn från Stockholm. Enskilda fall går
jag inte in på – i mina berättelser omnämns alla som barn till sina föräldrar.
-
Bekymret med omvårdnad på
ålderdomen. Döttrar som avstått giftermål och egen familj för att
stanna i föräldrahemmet och ta hand om föräldrar. De barnlösa
åldringar som har egendom att "köpa sig" en ung familj för,
en familj som får ta över gården i utbyte mot omvårdnad – en vård
som ibland blir en "vinstlott", ibland en "nitlott".
-
Ljugarns många driftiga och
kraftfulla kvinnor. Då tänker jag inte bara på de kvinnor som startade
pensionat och caféer eller drev igenom lantmäteriförrättningar,
markköp och husbyggen utan även kvinnorna som styrde och ställde inom
äktenskapen.
Vi får se om det kommer några utvikningar kring
ovanstående, vad det lider. Eller om det blir något helt annat………
