Adolf W
Claudelin. Frimurare, krigsfånge i boerkriget.
Adolf Wilhelm Claudelin är nog den mest omskrivna av de ”okända”
ljugänningarna. Hans biografi och detaljer om hans äventyr i Sydafrika ser
ni om ni klickar på länken nertill. Här kommer enbart en resumé och
några kompletterande fakta.
***
Tiden innan Sydafrika
Adolf Wilhelm Claudelin föddes 1842. Han var son till Olof Gottfred, den
förste handelsmannen Claudelin på Ljugarn och alltså bror till Jacob
Gottfrid som senare tog över affärsrörelsen. Adolf växte upp på Ljugarn
men tillbringade under 1860-talet en tid i England som handelsman i
kalkbranschen. Under utlandsvistelsen gick han med i Frimurarna och invigdes
som 24-åring i Pelham Pillar Lodge i hamnstaden Grimsby på Englands
ostkust.
Adolf kom så småningom tillbaka till Gotland och flyttade till Öja
där han gifte sig 1871. Makarna fick fyra barn varav ett dog i späd
ålder. Adolf var verksam som handlande och konsularagent i Burgsvik och var
en av delägarna i "Slipstensbolaget" som grundades där 1873.
1879 lämnade han fru och barn för ett äventyrligt liv i Sydafrika
varifrån han återvände till Gotland 23 år senare.
Adolf Claudelins kristliga engagemang
Adolf Claudelin blev en av de ledande skandinaverna i Johannesburg. Han
hade ett stort hjärta och hjälpte många utvandrade nordbor till arbete
och några till en hemresa
när deras hemlängtan blev för svår. Han var också drivande för att få
till en luthersk-evangelisk församling i Sydafrika. Då kristna bekanta
började söka sig till metodist- och baptistförsamlingar skrev han 1896
till biskop von Scheele i Visby med en önskan om att få ner en svensk
präst till Johannesburg. Biskopen hade ingen präst att avvara och frågan
bollades över till Amerika. Där nappade Paul 
Gullander på erbjudandet, en
ung svensk som just blivit prästvigd vid Augustanasynoden. Medan Gullander
sändes till Sverige för att ”tigga ihop” ett startkapital för den nya
församlingen dök frågan upp om församlingen skulle vara svensk eller,
som Adolf förordade, skandinavisk. Det var ju norrmännen som var mest
kyrksamma. I väntan på Gullander startade verksamheten så smått med att
andra skandinaviska präster ”på genomresa” växelvis predikade i en
samlingslokal som Adolf tillfälligt hyrde. Liturgin innehöll en blandning
av svenska, norska och danska hymner vilket föranledde Adolf Claudelin att
skriva till Augustanasynoden och be dem kopiera deras svenska psalmbok. Det
som dock bekymrade Adolf Claudelin mest var att dessa tillfälliga präster
inte hade tid att ägna sig åt det mycket stora behovet av diakonalt
arbete. Det var Claudelin och andra lekmän som fick axla denna uppgift. De
besökte regelbundet sjukhuset men hade inte tillräckligt med tid att
uppsöka andra skandinaviska invandrare i deras hem eller vid gruvorna.
Kort om Adolf och boerkriget
Så bröt boerkriget ut 1899. En skandinavisk frivilligkår hade just
satts upp för att strida mot britterna. Kåren hade dryga hundratalet
medlemmar från i huvudsak Sverige, Norge, Danmark och Finland. Adolf
Claudelin utsågs till den officer som skulle sörja för mat och
förnödenheter.
Adolf med officerskollegor i frivilligkåren.
Klicka för större bild och namn på kollegorna.
I de nordiska länderna rapporterade tidningarna hur
krigslyckan växlade. Adolf Claudelin blev krigsfånge.
Ur Björneborgs Tidning 3 februari
1900
Ur Borgå Nya Tidning 20 april 1900
Återkomsten till Gotland
Adolf Claudelin återkom till Gotland i september
1902. Äktenskapet i Öja hade upplösts under hans långa bortovaro och han
bodde resten av sitt liv på Ljugarn.
Han berättade gärna om sina upplevelser, till
exempel hur han i stridens hetta fick ett våldsamt slag över munnen av en
engelsk soldats gevärskolv med resultat att fem tänder slogs ut. Men han
själv hade inte varit sen att betala med samma mynt. Han ryckte geväret ur
engelsmannens hand och gav honom ett slag över hjässan så att han blev
liggande avdånad. Därefter plockade han lugnt upp de utslagna tänderna.
Då Adolf berättade denna episod brukade han ta upp två oxeltänder ur
västfickan och lägga framför sig på bordet.
I över två år hade Claudelin fått leva i
fångläger och det var inte alltid så roligt. Nästan hela tiden låg han
i tält med trägolv men utan madrass och kudde. ”Det blev hårda bräder
i längden”, sade han, ”jag fick nog av dem, och fastän det var svenska
bräder så älskade jag dem inte.” Till huvudgärd hade han en sten, men
den måste han alltid gömma när vakterna kom eftersom inte ens denna ”bekvämlighet”
var tillåten.
Adolf Claudelin avled 1921 och ligger begravd i
familjegraven på Alskogs kyrkogård.
***
Det finns mycket mer skrivet om Adolfs strapatser och
krigiska bravader i Sydafrika, se till exempel http://www.tjelvar.se/biografica/akter-1/14.htm
Upp
Hela namnlistan
