.
BERÄTTELSEN OM LÖJTNANT SANDSTRÖMS BRÅDA DÖD
av Lena Svedman Augris
Detta är
berättelsen om min farmors bror Ivars korta liv, död och begravning.
Han störtade i Malmö med sitt hydroplan en blåsig åskvädersdag i
september 1917. Han blev bara 28 år.
.
« Vid halv fem-tiden idag på e.m. syntes ett hydroaeroplan
komma in över staden på ganska stor höjd » skriver
Östgötacorrespondenten den 2 september 1917. « Då det kom
något söder om den egentliga staden syntes flygbåten på något
sätt ha kommit i olag och började slå volter, varvid en person
syntes störta ner från betydlig höjd mellan 300 och 400 m. Den
nedstörtade flygaren befanns vara löjtnanten vid flottan Ivar
Sandström. Han fördes till Allmänna Sjukhuset men var redan död,
krossad till oigenkännlighet».
.
.
Ivar Sandström föddes 1889 i Visby som den yngste av sju syskon.
Hans föräldrar
var sjökaptenen Bernhard Sandström och Maria
Wilhelmina Hallin, av gammal gotlandssläkt.
.
Den stora familjen bodde i
Villa Nova
på Tranhusgatan i Visby.
.
Ivars äldre systrar,
Hildur och Alice, gifte sig och bildade familj medan bröderna William,
Charles och Henry gick till sjöss. Hildur gifte sig med Carl Henrik
Rubarth av gammal gotlandssläkt med tyskt ursprung. Alice träffade
en inflyttad västgöte, Gustaf Svedman, som var redaktör på
Gotlänningen. Han blev sedermera chefredaktör och ansvarig utgivare
av tidningen, dessutom riksdagsman, och gjorde mycket för turismen
på Gotland, allt enligt Nordisk Familjebok. William förliste,
Charles föll över bord och drunknade, Henry fick TBC och dog långt
ifrån hemmet. Han begrovs på Teneriffa.
.
Men Ivar hade andra ambitioner. Han ville bli sjöofficer och blev
det också. 1905 blev han kadett och 1911 underlöjtnant vid
flottan.
Inte nog med detta, han gav sig också
in på ett helt nytt äventyr, flyget, som ännu var i sin barndom.
Sommaren 1915 blev han kommenderad till doktor Enock Thulins flygskola
i Ljungbyhed.
Han blev den förste att erhålla det
internationella flygcertifikatet och avlade provet den 13
augusti.
Befordrad till löjtnant 1915, flög
han sedan dess nästan oavbrutet och ansågs vara en av landets
skickligaste, lugnaste och mest erfarna flygofficerare. Enligt tidens
tidningar hade han dock varit illa ute flera gånger tidigare.
En gång stoppade motorn och hans
flygplan störtade vid Nyhamns fiskeläge, enligt Östgötacorrespondenten.
Den ödesdigra septemberdagen hade löjtnant Sandström, som var tilldelad den i Landskrona förlagda
avdelningen av flottans flygkår, vid 4-tiden på eftermiddagen
jämte kapten Krokstedt och löjtnant Beckman gjort sig färdiga
för en eskaderflygning, berättar Sydsvenska Dagbladet
Snällposten. Den maskin Ivar Sandström förde befann sig
emellertid inte fullt klar till start samtidigt med de övriga,
varför de gick upp utan honom. En stund senare begav han sig till
väders och företog en tur söderut mot Malmö. « Plötsligt
sågs maskinen göra en överhalning och så att säga ställa sig på
kant. Personer, som höllo ögonen på den, märkte också att något
föremål föll ur. »
En chaufför, Karl Olsson, och hans kamrat Oskar Gren, som kom
körande med en hyrbil Bergsgatan fram, skyndade med högsta hastighet
genom Spånhusvägen och fann löjtnant Sandström i en åker
tillhörig Mållevångsgården. « Han var då ännu vid liv,
fast sanslös och illa lemlästad. » Maskinen fortsatte sin egen
väg och gick under småslag hit och dit ungefär femhundra meter
innan den tog mark. Först på allra östligaste delen av Nya
kyrkogården föll hydroplanet ner och blev liggande innanför
kyrkogårdsområdet i fullständigt raserat tillstånd.
Det förstörda planet var ett
monohydroplan av Morane-Saulnier-typ och tillverkat ungefär två år
tidigare vid dr Thulins verkstäder.
Något egendomligt var det emellertid med dödsolyckan. Sålunda
framhäver Östgötacorrespondenten att « det är ytterst
sällan det inträffat att en flygare under sin flykt blivit kastad ur
sin maskin och krossad mot marken. » Varför ? Jo därför
att « nuförtiden är nämligen alla flygare utrustade med
starka läderhängslen med vilka de binda fast sig vid maskinen för
att icke falla ur aeroplanet vid dess ofta mycket våghalsiga
svängningar i luften. » Reportern antar att även löjtnant
Sandström, « i egenskap av en omsorgsfull och skicklig
flygare », spänt på sig hängslena. Att han ändå
slungades ut berodde på, förmodar tidningen, att « hängslena
av någon anledning lossnat under aeroplanets våldsamma kast i
luften, utan att flygaren märkt detta. »
Sydsvenska Dagbladet Snällposten vågar sig på ett ännu
djärvare antagande : « Man framkastade den tolkningen att
han frivilligt skulle sökt kasta sig ur maskinen då han af någon
orsak förlorat herraväldet öfver densamma. » « Dunklet
kring flygolyckan » är den dramatiska rubriken på en artikel
den 9 september, som relaterar kontorsbiträdet Karl Gustaf Berggrens
vittnesmål till polisen. Tidningen beklagar dock att vittnenas
uppgifter är alltför trevande och ofullständiga för att ge någon
levande och trogen bild av förloppet vid katastrofen.
Kanske ligger det någon sanning i det jag alltid hört viskas inom
familjen, nämligen att löjtnant Sandström dog av olycklig kärlek.
Hans älskade, en fröken Happach, gifte sig med en annan just den
dagen han störtade…
Läs mera!
Mail till författaren.