Rone
Vykort c:a 1906-1908.
Landets höga kyrkor har alltid varit till
god vägledning för fiskare och sjöfarare. Som landmärken har de fått
familjära tillnamn. Rone kyrka, vars katolska namn var S:t Jacob, heter till vardags
Lange-Jaku.
Mot slutet av 1700-talet inträffade
flera nödår. Vintrarna var kalla, många människor, fä och får
frös ihjäl. Isen blev flera famnar tjock och flöt i vattnet halva
sommaren. Sädesroten frös bort i jorden, fruktträden blev
fördärvade och stod torra. I sådana prövningens tider fick man
sätta sin lit till att Gud ordnade att ett fartyg med spannmålslast
strandade på kusten. Det berättas att under ett av de svåra nödåren
då Petrus Åkerman var kyrkoherde i Rone (1741-1772) strandade ett fartyg
här utanför med en last av 2000 tunnor råg. För
att visa sin tacksamhet fylldes Rone kyrka påföljande söndag av folk från hela bygden, då
pastor Åkerman lovprisade
himlamakterna "som låtit havets märglösa rygg bringa bärgning till
det hungrande Gotland".
Vykort c:a 1910.
Notera starstunkarna
(starholkarna) på närmaste husets gavlar. Starar var förr en
allmänt förekommande matfågel i gotländska hushåll. Det var inte
ovanligt att en gård hade 20-30 utsatta starholkar. Staren får 6 à
7 ungar per gång och mestadels vittjade man boet på den första
kullen. Föräldrarna kläckte sedan en andra kull. Dessa ungar fick
växa upp och återkom följande år då de kappades om att få en
plats i de uppsatta holkarna.
Källor: Farlig kust (Allan Cedergren, 1984. ISBN
91-86664-02-6). Havets och fiskarens sagor ur Gotländska skrifter II ( P A Säve,
ISBN 91-85716-03-0). CGG Hilfelings gotländska resor 1797
och 1799 (Torsten Gislestam. ISBN 91-88036-15-4).
Sidan uppdaterad: 1 maj 2003
Copyright © 2003, Jan-Folke Fernholm.
