Ägare
Förste ägare var den åldrade "slaktare
Gustafsson". Hans namn var Johan Bernhard Gustafsson, född 1859, och han
hade varit
hemmansägare i Ardre. Sedan dotter och måg tagit över gården och han
själv blivit änkling flyttade han 1910 ner till Ljugarn och fortsatte med att
slakta och stycka, sysslor han var van med. Ibland behövde
han hjälp och då fick fostersonen Albin Karlsson som bodde strax intill
rycka in eller också kom mågen Gunnar Neogard ner från Ardre. Och
Karlssons barn sprang ofta över till slaktaren med portioner av mamma Agnes goda
mat.
Mest var det får eller svin som gick sitt öde
till mötes i slakteriet. Där fanns en slaktarbänk på vilken djuret vräktes
omkull och spändes fast med halsen i en
uppriggad
stabil grenklyka. Och så … swisch. Blodet samlades i byttor, djuret flåddes och styckades och
när
arbetsplatsen sedan sköljdes ren så rann slamsor och blodblandat vatten ner i
garvarrännan och vidare bort mot sjön. Stanken från diket och olustkänslan kring djurens avlivningsplats gjorde
att barnen gärna skyndade på sina steg när de vid mjölkningsdags passerade
förbi med hinken på väg till eller från kobetena bortom Hålvägen.
I undantagsfall hände det att ett större
djur avlivades. Till exempel när Janne Wibergs häst Lea fick en spik i foten
och ingen veterinärvård hjälpte. Då löste försäkringsbolaget in
hästen, sålde den till Gustavsson och så blev det köttfärs av
trotjänaren.
Slaktare Gustavson avled 1929.
*****
Under 1930-talet hade Gunnar Neogard huset och
hyrde då ut det under somrarna.
*****
Nästa ägare
till huset blev Åhlberg, en storväxt trygg
och sympatisk busschaufför. Under hans tid infördes nymodigheten med
busshållplatser. Nu fick man inte som förr hejda bussen var som helst
utefter vägen för att kliva på eller av. Åhlberg hade dock stor
förståelse för att invanda beteenden inte ändras så lätt. Han fortsatte
gärna med att stanna bussen där folk önskade.
