I slutet av 1800-talet
ägdes huset av snickaren Lars Boberg, född 1832 (bilden). Släkten Boberg
hade funnits på Ljugarn i generationer. Snickarens föräldrar bodde dock vid Bringsarve i Ardre. 
Snickare Boberg är skyldig till en hel del krusiduller och
"snickarglädje" på husen i närheten. Han tillverkade också
möbler, till exempel denna byrå med beslag av pressat läder runt lådornas
nyckelhål. Byrån finns än idag i ett av husen på lotsbacken, i släktens
ägo.
En stor del av Bobergs produktion har dock skattat åt
förgängelsen, ty en av hans specialiteter var likkistor. Han snickrade även
till sin egen – en vacker skapelse med svarvade ben, som stod färdig på
vinden ett antal år. När arbetet gjort honom trött gick han ibland upp på
eftermiddagen och vilade en stund i sin sarkofag. Kanske för att skoja lite
med grannar, som förfasade sig över denna vana.
Lars Boberg och hans hustru Margareta Elisabet
fick tre barn. Lars Petter Boberg avled före 1909. Johan Wilhelm Boberg gifte
sig i Stockholm och fick tre barn. Johanna "Hanna" Charlotta Ottilia
Boberg blev kvar på Ljugarn och ärvde så småningom föräldrahemmet.
Hanna Boberg var en duktig täckstickerska och
en uppskattad kokerska. En av
smågatorna på lotsbacken är namngiven efter henne. Hanna är damen
som står i övre raden på detta foto från 1900-talets början.
Vadå? Vilka mer som syns på bilden? Jo, mannen närmast
Hanna heter Gustafsson och är från Lavas'. Han är pappa till Gunnar Gustafsson, som skötte
Carl Engströms elverk uppe på burgbacken. Längst till vänster står Janne Wiberg (Storvägen 25).
Den sittande mannen har efternamnet Albin (betoning på andra stavelsen) och
kommer också uppifrån samhället. Han ägde "Albins änge" och mer
mark ända ner till Bergqvists bortom Langbjänne. Om de sittande damerna vet
jag inget.
.
Hanna Boberg (till höger på bilden) bodde
kvar i huset tills hon avled 1945 "... 78 år gammal, efter ett långt
och i ensamhet tåligt buret lidande i tron på sin Frälsare ...". Vid
dödsboauktionen försåldes fastigheten för 10.000 kronor till en kapten
från Visby – ett hutlöst högt pris ansåg gamla ljugänningar, som gärna
velat ropa in det fina lilla huset men som inte hade resurser att matcha
stadsbor och turister i budgivningen.
Källor: Ljudupptagning från Hembygdskursen i
Sjöviksgården 1951 (D Ahlqvist intervjuar J Wiberg, A Ronander). Britt
Fornstad (fakta, bilder). Elisabet Fernholm (moderns berättelser, egna minnen,
bild).
Sidan uppdaterad: 4 december 2003
Copyright © 2001-2011, Jan-Folke Fernholm.
