Ägare
Missionshuset byggdes innan det ännu fanns någon fri
församling på Ljugarn. Det byggdes av ortsbor, som kommit till tro genom
predikanten C A Elfströms verksamhet i Alskog 1882. Missionshuset togs i bruk
hösten 1884. Året därpå bildades Ljugarns friförsamling som
anslöts till Svenska Missionsförbundet. Friförsamlingen blev också ägare
till missionshuset.
Frikyrkligheten fick stort genomslag i våra socknar under 1880-talet.
I Alskog kom den att omfatta mer än 20 procent av sockenbefolkningen. I Ardre
fanns tidigt en friförsamling, men medlemmarna anslöt sig efterhand
till Ljugarn och församlingen i Ardre upplöstes 1894. En baptistförsamling
levde dock vidare.
Dessa frikyrkliga gick inte till högmässan, struntade i kyrkligt dop och nattvard,
infann sig aldrig till "läsförhör" och föraktade djupt de
traditionella prästerna. De ansåg att den enskilde själv skulle få läsa
Bibeln och komma till klarhet i trosfrågor. I missionshuset ordnade man
gudstjänster som leddes av egna predikanter. En lång tid hade
de här en urmakare till pastor. Denne predikade och döpte, men gick övrig
tid runt på landsbygden och sålde eller bytte klockor. Samme man flyttade
sedan till Visby, men hade vunnit böndernas förtroende till den grad, att de
gärna hämtade honom den långa vägen för att döpa deras barn,
ty det var
inget riktigt dop om ej han utförde det.
Frikyrkligheten
fortsatte att frodas långt in på det
nya seklet. Man reste runt på sina möten. Predikanter kom och gick –
"pannkakspräster" som de hette i folkmun. Som del i
försörjningen fick nämligen predikanterna ibland cirkulera som matgäster i friförsamlingens
hushåll. När pastorn kom skulle det vankas lite extra och då
blev det ofta pannkaka.
Med tiden avtog den oförsonliga inställningen till statskyrkan.
Från
slutet av 1920-talet fungerade missionshuset som ett "Herrens hus"
för alla traktens samfund. Här kunde såväl friförsamlingen, Frälsningsarmén som Svenska kyrkan hålla möten och andakt. Var tredje
söndag höll statskyrkans pastor Björkander sin gudstjänst här, så att åldrade
ljugarnsbor skulle slippa fara
ända upp till Ardre för att höra hans predikan.
I missionshuset präglades också ljugarnsbarnens etiska och religiösa uppfattning genom söndagsskolan.
Äldre ortsbor förmedlade sin visdom till den yngre
generationen. Till vuxenlivet bar barnen med sig bibelorden de fått av
sina lärare. Ännu åttio år senare kan en av flickorna på bilden lätt rabbla
sitt:
"Låt godhet och sanning ej vika ifrån dig.
Bind dem omkring din hals,
skriv dem på ditt hjärtas tavla."
(Ords. 3:3)
Källor: Lambgift för läsare (Hans Ljunggren
m.fl., ISBN 91-970687-2-1). Alfred Ahlander: Några anteckningar från mitt
förflutna lif (ur 'Från Gutabygd 2001', Visby 2001. ISSN 0349-9278). Gerda
Lindlöf, egna minnen. Elisabet Fernholm, egna minnen samt albumbild. Arnold
Garnström, albumbild.
Sidan uppdaterad: 20 februari 2003
Copyright © 2001-2011, Jan-Folke Fernholm.
