1825-1849
Under de här tjugofem åren ökar Ardres folkmängd lika
mycket som under de föregående sjuttiofem. Antalet familjer i socknen
växer från 59 till 92, till stor del beroende på Ljugarns begynnande
tillväxt.
Den 25 april 1825 var det lantmäteriförrättning vid Ljugarns
hamn, vilket meddelats i Ardre kyrka söndagen efter påsk.
Markägarna från Kopungs, Petsarve och Ekese var där och styrkte sin
markrätt med kartan från år 1700, som de visade upp för lantmätaren
Wickman. Bokhållare Petter Pettersson bevakade handelshuset Donners intressen och
då främst markarrendet för kalkugnsägaren Nils Johan Schwan. Bokhållare Niclas Lutteman,
son till kalkpatron Lutteman i Alskog, hade fullmakt att föra assessor Dubbes talan. Han skulle bevaka
att andra handelsmän, som Dubbe och hans egen far, 
inte blev utestängda från
lastageplatsen. Nytillträdde tulluppsyningsmannen Hauffman blev orolig och kom över från sin bostad i Strandridaregården
"begärandes att han måtte blifva orubbad vid beboendet af dess
gårdstomt med tillhörande täppor". Det stegades och mättes.
Ägornas gränser markerades med skiljestenar som sattes ner vid sjökanten.
Protokoll skrevs. Hauffman ålades att betala ett symboliskt arrende för
sin gårdstomt. Och så ritade man en karta över området.
Klicka
här för större karta (öppnas i separat fönster)
"I veckan ankomne sjöfarande: P A
Corvidtsson från Pillau till Ljugarn
med barlast. Afgående skeppare: J M Molchim från Ljugarn till
Rostock med osläckt kalk och bräder". Tidningsnotisen från september
1825 visar dåtidens typiska
varuflöde över Ljugarns hamn. 
Mot slutet av decenniet fick dock
flera gotländska lanthamnar tillåtelse att lokalt hantera inte bara export
utan även import utan inblandning av tullen i Visby. Ljugarn fick sitt tillstånd 8
september 1828. Då fick köpmän också möjlighet att öppna handelsbod.
Hädanefter kunde bönderna alltså skaffa sig specerier och järnvaror här
och slippa en besvärlig och tidsödande resa till Visby. Det var nu som Niclas
Lutteman bröt med Dubbe och började som egen köpman. Dubbe behövde
således en ny företrädare och fann i sin organisation en ung man som visat
framfötterna. Han hette Olof Gottfrid Claudelin och placerades nu på
Ljugarn.
1828 uppfördes stolpkvarnen på lotsbacken
"till lotsarnes bruk och nytta". Året därpå var Gotland helt isolerat
under fyra och en halv månad. Från januari rådde en ihärdig
köld. Ännu i början av maj 1829 var havet isbelagt så att man inte kunde se
öppet vatten.
Nedan syns en "Karta öfver Ljugarns hamn på Gottland mätt år
1834". Jämför man med kartan från 1825 märks bland annat att
stenmagasinet tillkommit – det magasin som än idag finns intill vändplanen
vid småbåtshamnen. Gula gårdens uthuslängor har byggts
till rejält. Som synes är udden år 1834 ännu glest befolkad. Låt
oss se vilka som bor där. I
Strandridaregården huserar Petter Niclas Hauffman med hustru Sophia. 
Barnen
är stora och de flesta är utflugna. Yngste grabben Adolf Ludvig, 15 år,
bor fortfarande kvar hemma. Det är han som sedan blir far till den Adolf
Haufmann som brukar kallas "den förste turisten" på Ljugarn. Krogen
är det stora huset vid vägen mittemot kalkugnen. Strax söder om krogen finns ett
äldre boningshus. 1834 ägs det förmodligen av Niclas Lutteman
som snart öppnar handelsbod
i det framförliggande packhuset. Donners bokhållare Petter Pettersson har avlidit.
Kvar i Gula gården bor änkan Anna Helena med två döttrar, 14-åriga
Catharina och 11-åriga Hedvig. Lutteman har under året flitigt uppvaktat
änkan och i december 1934 gifter
de sig. Längre upp finns en lada mot sjösidan samt två lotsbostäder på backen.
I lilla huset kryllar det av folk.
Där bor lotsen Lars Garnström med sin hustru Anna och fem söner i
åldrarna 7-14 år som alla hjälper far och drömmer om att bli lots som
han. I huset intill kämpar 60-åriga Elisabet ensam vidare efter att ha
överlevt två makar, lotsen Ekberg och styrmannen Nordin. Ende sonen gick
på sjön och dog kring 1834. Längst upp på kartan ser vi den boning som
tillhör nykomlingen Olof Gottfrid
Claudelin. Den driftige handelsmannen skaffade sig redan 1831 lagfart på Nygårds genom
markbyte med Dubbe. Han har även hunnit med att kurtisera tulluppsyningman
Hauffmans sköna dotter Catharina. Paret gifte sig hösten 1833 och när
kartan tecknas sprattlar dottern Anna Sofia i vaggan i den utritade
vinkelbyggnaden.
1936 byggde handelsmännen en tjugofem
meter lång brygga för egna pengar. Det var dock ingen bra lösning eftersom hamndjupet
fortfarande var otillfredsställande. 35-40 fartyg om året anlöpte
Ljugarn. Här lades också upp nödlager av stenkol och salt. Vid den här
tiden började den gotländska kalkproduktionen
koncentreras till norra delen av ön. I socknarna kring Ljugarn hade skogen
återhämtat sig och vi fick istället en period med stor trävaruexport. På 1840-talet fanns
här till och med en brädvräkare – en
slags statlig kvalitetskontrollant som måste syna och stämpla varan innan den bytte
ägare "eller böte köparen och säljaren vardera tio daler".
Ingen blev särskilt förmögen på trävaruexporten ty de dåliga tiderna
gjorde samtidigt att virkespriset halverades. 1848 hade alla
gotländska hamnar utom Ljugarn och Katthammarsvik en statligt understödd
lastbrygga. I Katthammarsvik hade dock en sådan börjat byggas.
Handelsman Claudelin hade börjat göra affärer i eget
namn redan några år innan Dubbe avled 1844. Han blev gynnsamt ihågkommen i
Dubbes testamente och pengarna kom säkert till pass i den rederiverksamhet
han nu började bedriva. Påföljande år gick handelshuset Donner i konkurs.
Följaktligen kunde man sommaren 1845 läsa i tidningen "Utauktioneras
tisd 15 juli kl 10 f.m. på Wisby Stads Auktionskammare 5:8:delar i Storugns
priviligierade kalkugn, belägen vid Ljugarns hamn i Ardre socken, hvilken
skattas till 1.875 Rdr." I januari 1847 meddelades att "Tavernie-
eller Brännvinsminuterings-Rättigheter på Ljugarns hamn kunna genast få
hyras."
Källor: Demografiska databasen (Umeå universitet. Internetdokument.).
Ljugarn och dess strandridare (L Bergh, H von
Heine, O Monthan, ISBN 91-7400-070-5). Tidningsnotiser, redovisade i
'Från Hallute Backe till Langbjenne' (Hans von Heijne, Segerdahls Tryckeri
AB, Visby, 2003. Även som 'Ljugarn-litteratur', Internetdokument.).
Ljugarn - en lanthamn bland lanthamnar (Sven Gerentz. Från gutabygd 2001,
Gotlands Hembygdsförenings förlag, ISSN 0349-9278). Väder- och
vattenkvarnar på Gotland (Jan A:son Utas och Anders Salomonsson, ISBN
91-7400-030-6.). Den ljusa udden (Bo Hallin, ISBN-91-85716-63-4). Ljugarn,
kulturhistorisk byggnadsinventering (Gotlands kommun, Stadsarkitektkontoret
1984-08-30). Gotländska släkter (Olle Överby. Internetdokument.).
Lotsarna Gahnström på 1800-talets Ljugarn (Allan Cedergren,
sockenmagasinet Haimdagar Nr 2/2001. ISSN 1402-943X.). Bouppteckning efter
styrmansänkan Elisabeth Nordin förrättad 27/8 1847.
Gotländskt vigselregister (Landsarkivet i Visby, Internetdokument.).
Handelshuset
Donners arkiv i Landsarkivet i Visby (Robert Bohn, Gotländskt Arkiv 1983. Internetdokument.).
Handelsbalken 1736 (Projekt Runeberg, Internetdokument.).
Sidan uppdaterad: 26 december 2003
Copyright © 2001-2011, Jan-Folke Fernholm.
